RESAN
RESAN
onsdag, 2009 augusti 05
Tacka Amanda för att vi överhuvudtaget kom iväg. Utan hennes förmåga att planera och strukturera hade vi kommit iväg men troligen inte haft något med oss. Nu hade vi 5 välpackade och organiserade resväskor.
Vi lämnade ett soligt Landvetter kl 06.30 på morgonen och efter ett stop i Munchen landade vi glada och trötta kl 15.30 i Charlotte / USA.
Tack vare teknikens framsteg så hade varje barn (stora och små) en egen liten tv skärm där man kunde välja vilka filmer man ville se på under flygresan.
Som pappa känner man sig klassad av denna lilla 9 tums display: Jag kan hålla barnen på samma plats i max en halvtimme innan de tröttar och vill iväg och göra något annat. Denna lilla skräm fullkomligt absorberade dem under hela flygning över Atlanten.
Innan man kommer in i USA måste man gå igenom ”Immigrations” för er som varit här vet att det inte alltid är så lätt. Först behöver man fylla i en massa olika formulär med mikroskopiska små bokstäver sen behöver man köa...
Vi känner till ett par i 60 års åldern som kom ifrån varandra i kön och när mannen kom fram till tjänstemannen hade frun redan gått igenom. När mannen inte kunde uppge adressen och telefon nr till platsen de skulle eftersom de uppgiftena låg i fruns handväska satte de honom helt sonika honom på nästa plan hem till Europa igen. Det blev en ytterst kort semester.
Vi stod 90 minuter i denna långsamt slingrande kö. Barnen som varit vakna i 16 timmar i sträck och knappt sovit natten innan på grund av resfebern saknade sina små plattskärma med DVD filmer eller kanske ännu mer en kudde.
Väl igenom immigrations hade vi ytterligare en timmers väntan innan vi fick vår hyrbil, Hurra!!!
På hotellet somnade Naomi mer eller mindre i lobbyn. Jag blev utlåst från hotellrummet. Vi åt Pizza. Jag åkte och tittade och hyrde ett hus så nu är bostaden under hösten. Så var vår första dag slut och likaså vi.
2009